torsdag 7 februari 2008

Försvenskade imamer, nej tack!

Försvenskade imamer – nej tack!
Om den senaste diskussionen kring imamutbildningStöd våra protestkrav – underteckna vår namninsamling!Vi vill framföra våra protester emot Lars Lejonborg, den svenska regeringens högskoleministers planer när det gäller imamskolor. Våra krav består av:- inga statliga pengar till religiösa verksamheter och i synnerhet de islamiska rörelserna- principerna för ett sekulärt samhälle som finns i den svenska grundlagen ska gälla även för invånare med annan härkomst- islam liksom andra religioner är en fri – och privat val för vuxna människor därför bör all inblandning av imamer och islamiska rörelser i offentlig verksamhet förbjudas
skriv under här
Försvenskade imamer – nej tack!
Om den senaste diskussionen kring imamutbildning:
Stöd våra protestkrav – underteckna vår namninsamling!
Nu var den dags för det årliga utspelet kring ”imamutbildningen” och det kom också. Vi har Lars Lejonborg att tacka det för. Efter några omgångar är nuförtiden problematiken och de inbäddade elementerna är mer än välbekanta. Vem är de som ska utbildas? Handlar utbildningen även den kontroversiella religiösa delen också eller är det bara mycket väsen för en språkutbildning? Vilka problem siktar man att lösa? Vem gynnas och hur? Vi vill påstå att hela förslaget gynnar den islamiska rörelsen och däremot skadar samhället och i synnerhet barn och kvinnor inom invandrarfamiljer. Det går tvärt emot det moderna och sekulära samhällets principer. Förslaget måste läggas på is, för alltid.

I de islamiska kretsarna gapskrattar man högljudd åt den eventuella självutnämnda övermyndigheten som vill gallra bort extremiska idéer inom Islam. Imamer och deras uppfattningar, likasom deras predikat lär följa sina redan etablerade auktoriteter bland andra från Sauda Arabien, Iran, Egypten och Pakistan. Som väntat kvarstår av det hela utspelet en utbildning inom språk- och samhällskunskap för imamer. Imamen vid Stockholms moské och flertals andar islamiska organisationer har genast välkomnat statliga pengar till en sådan utbildning. Huruvida en sådan utbildning kan förankras inom gymnasial eller högskolenivå är irrelevant. Det viktigaste är att inse att med en sådan satsning ger man uppenbarligen falsk status åt så kallade ”utbildade imamer”, det kommer att släppa imamerna alltmer i det offentliga rummet, det kommer att rättfärdiga deras predikan. Att det hela ska finansieras med skattepengar är en annan absurt dimension i frågan.
En sådan satsning är båda fel och farlig.
Inte konstigt att islamiska grupperingar i Sverige redan från början har välkomnat förslaget. Lars Lejonborg och regeringen kan kalla förslaget vad de vill men de borde bespara så kallade muslimer från en sådan björntjänst.

Det måste konstateras en bifogad oro i det utspelet. Det finns oförnekligen imamer med extrema uppfattningar vilka predikar i moskéerna. Sådana moskéer och imamer växer ständigt i antal. Sådana imamer är nästan uteslutande hitflyttade från de etablerade islamiska länderna för ett viss syfte. Sådana imamer talar inte svenska men deras kunskap om det svenska reglementet är häpnadsväckande bra! De är experter att leda deras anhängare igenom en icke islamisk samhälle - Sverige. Lars Lejonborg borde surfa igenom de islamiska web-sidor för att se hur imamerna vägleder föräldrarna; ”att rädda sina barn” från sim- och musiklektioner, sextal undervisningen och etc. Allt detta görs med hjälp av skolverkets reglemente. Han borde sluta underskattade ”källare-imamernas” verkliga kompetens. Han borde se hur dessa imamer ordnar flitigt giftermål mellan mindreåringar. Dessa giftermål är kända för sin komplexitet och lagenlighet. Man kan utrusta dessa imamer med det svenska språket om regeringen så önskar, men det kommer inte att göra någon skillnad på själva verkligheten, inte ett dugg.

Oförnekligen har samhället stora bekymmer när det gäller imamer och deras verksamhet. Men det råder påtagligt stora skillnader mellan Lars Lejonborgs bekymmer och de bekymmer som folk handskas med dagligen. Ständigt ökande antalet av religiösa skolor, spridning av djupt religiösa budskap bland annat med slöja för barn och hedersvärderingar, arrangerade och olagliga giftermål mellan mindreåringar syns inte i Lars Lejonborgs lista. De planerade imamutbildningar kommer inte att erbjuda något bot åt dessa bekymmer heller. Det visade sig att den aktuella imamskolan har ingenting med de blödande samhällsfrågorna kring jämställdhet, religionsfrihet, yttrandefrihet, könsneutral samlevnad, religionsneutral grundutbildning och många andra ämen att göra. I dessa frågor är imamerna redan utbildade på sina egna iförväg välkända skolor!
Iran är en talande exempel på islams roll i samhället om nu det överhuvudtaget kan existera någon form av acceptabel form av religionens auktoritet i samhället. Under en extrem omtumlande dragkamp har Irans befolkning upplevt både extrema terrorladdade grupperingar och en så kallade liberala tolkningar av islam. Tiotusentals iranska flyktingar har rymt till Sverige. Våra upplevelser när det gäller religion och imamer både från Iran och här i Sverige kan summeras i ett klassiskt historiskt svar: religionen ska hållas borta från de offentliga samhällsfunktionerna.

Vi vill framföra våra protester mot den svenska regeringen och utbildningsminister Lars Leijonborgs planer på imamskolor. Våra krav är:
- inga statliga pengar till religiösa verksamheter och i synnerhet inte de islamiska rörelserna
- principerna för ett sekulärt samhälle, som fastslagna i den svenska grundlagen, ska gälla även för invånare med annan härkomst
- islam, liksom andra religioner, är ett fritt och privat val för vuxna människor; därför bör ingen inblandning av imamer och islamiska rörelser i offentlig verksamhet sanktioneras


Iranska Flyktingars Riksorganisation - IFR
Kulturella Föreningen för Kurder i Sverige - KFKS
2008-02-06
rana karimzadeh
0707399868

Besök vår websida och underteckna namninsamlingen, tack!

http://nej-tack.blogspot.com/
www.flykting.se
www.jamstalldhet.com

14 kommentarer:

UltraV:s värld sa...

Hej Rana!
Jag blir också mycket fundersam och känner att en imam-utbildning inte kommer att lyckas. Jag arbetar med utsatta kvinnor och barn och ser en stor fara med sharia och de strategier som imamer väljer i Sverige nu för att hantera islam och exempelvis muslimska kvinnors ökade rörlighet i samhället. Jag hoppas du vill dela med dig mer om dina funderingar och av dina kunskaper! Ha det gott!

Johan-Erik sa...

Hej Rana!

Jag kan inte säga att jag är väldigt mycket insatt i ämnet men har snappat upp lite här och lite där, men vill gärna lära mig mer vad som är sanningen om islam.

Jag har hört att det ska finnas en bok som heter "Islam - vår tro." som är skriven på svenska av muslimer för muslimer och till andra som vill lära sig mer om islam och vad det egentligen står för. Den är inte ny men hört att den ska vara bra.

När Lars Leijonborg gör detta utspelet att vi ska ha statligt finansierade imamutbildningar på högskolan precis som vi har liknande utbildningar för präster inom den kristna kyrkan, och samtidigt hänvisar han till rättvisa, att förutsättningar bör vara lika för alla människor och grupper i samhället. Så gör han nog mer detta av okunskap än att han verkligen vet vad det handlar om.

Han likställer ju i och med hans utspel för statliga imamutbildningnar, präst med imam, vilket inte är samma sak, tror jag.

Imam är en böneledare utan något ämbete eller sakrament som en präst i den kristna kyrkan.

En präst är en förmedlare mellan gud och människorna men en imam är det INTE.

Det var ju Muhammed som var Allahs budbärare till muslimerna, men när han dog finns det ingen budbärare eller förmedlare längre inom islam.

Det är därför upp till varje muslim att själva tolka koranen. Därför kan koranen i praktiken kunna ha precis lika många tolkningar som det finns utövare av islam.

Jag tycker det du skriver om i din blogg är rätt, speciellt punkterna som du skriver sist i din blogg är viktiga.

Särskilt detta tycker jag är viktigt att tänka på för Lars Leijonborg:

- islam liksom andra religioner är en fri – och privat val för vuxna människor därför bör all inblandning av imamer och islamiska rörelser i offentlig verksamhet förbjudas

Jag är också lite rädd för att islam inte har så goda avsikter med sekuläriserade samhällen som t ex Sverige.

Jag skriver gärna under på att en försvenskning av imamutbildingar ska läggas på is - för alltid.

Anonym sa...

Det är alltid underbart att se det finns människor som arbetar för en bättre värld.
Jag är tacksam att det finns människor som ser faran och gör något konstruktivt.
Men framtiden lär nog mörkna mer innan någon ljusning kommer.

Anonym sa...

Imam med rätt att förnya
Publicerat: 2 januari 2008, 11:49

Han ärvde sin religion men ville själv ta reda på om han kunde stå för att vara muslim. Efter åtta års universitetsstudier i Jordanien blev Othman Al-Tawalbeh övertygad: Islam är för alla tider, alla samhällen. I dag verkar han för ökad kunskap om sin religion i Sverige.

Textstorlek: Normal text Större text Störst text Skriv ut Kommentarer (53 st) Blogglänkar (9 st)Othman Al-Tawalbeh, 35, muslim

Religiös favoritsymbol?

Profeten Muhammed. Men jag kan ju inte att ha några bilder.

Vändpunkt i din tro?

När jag kom till Sverige. Jag blev mer kritisk till de islamiska läroböckerna som blandat tradition med religion, de lärdas åsikter med texten. Det är dags att tolka texterna i ljuset av samhället och de nya omständigheterna.

När fick du en fråga om din tro senast?

Det får jag varje dag! Det handlar om islam och kvinnan, homosexualitet, terror och jihad.

När bad du senast?

Så här års – klockan sju i morse.

Vad säger du när du slår dig på tummen?

Jag undviker att svära på Gud. Man ska göra gott även i sitt tal.

Inspirerande personer?

Jan Hjärpe som jag träffade efter två veckor i Sverige (professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet).

Jan Henningsson, direktör för Svenska institutet i Alexandria, Egypten.

Immanuel Kant. Hans teori står nära islam och att arbeta för fred.

Liberalismens fader John Stuart Mill och liberal-filosofen John Locke (det sociala kontraktet).

Lästips:

Immanuel Kant: Den eviga freden

Jan Hjärpe: Profetens mantel – den muslimska världen 2001-2006.

John Stuart Mill: Om friheten.

Taraq Ramadan: Att vara europeisk muslim



Läs merLäs övriga artiklar i Idag-serien - Jag och min tro
DEL 9: Andlig öppenhet syns i din hjärna
ExistentielltFrälsaren i månglartemplen
”Ensamhet läker”
”Vi behöver tystnad”
Ensam herre över Istanbul
Broder men inte kompis
Livet i grottan aldrig ensamt
Han säger själv att han inte riktigt hinner mellan heltidsjobbet, kurserna han håller i Malmö varje tisdag, fredagens predikningar i moskén – och så familjen, så klart. Ska han ha ett socialt liv också blir nog religionen lidande.

Å andra sidan, berättar Othman Al-Tawalbeh, tillåter islam en hel del knep för att tron ska få sin plats i vardagen.

- Även om de fem dagliga bönerna har stor betydelse för muslimer får vi faktiskt samla ihop dem om vi inte har tid. Och på morgonen kan vi be ända fram till nästan åtta så här års.

Det är nu inget Othman Al-Tawalbeh utnyttjar, trots våra mörka breddgrader. Klockan sex stiger han upp varje morgon, vardag som helgdag, och genomför sina ritualer för att möta dagen: Tvagar sig inför bönen, riktar sig mot Mekka, sätter sig ned och ber till Gud. ”Gör mig till en god människa, där andra kan ha nytta av mig och jag ha glädje av andra. Låt familjen må bra och underlätta dagens arbete …”

Arbetet för Othman betyder att ”stärka muslimer i Sverige och ge ickemuslimer mer kunskap om islam”, som syftet beskrivs på hemsidan för det nystartade studieförbundet Ibn Rushd. Othman är både riksansvarig för att få finansiering till olika projekt och studiekonsulent i Sydsverigedistriktet. Det är på kontoret här vi träffas, med det gråmörka Öresund och kollektivtrafikens Knutpunkten inom synhåll.

En annan knutpunkt i Othmans liv är på flera sätt moskén i Helsingborg. 1999 bjöd dess imamer in högste chefen för religionsministeriet i Irbid, norra Jordanien. Men doktorn i islamologi Ibrahim Al-Tawalbeh kunde inte komma. Han föreslog istället sin systerson.

Othman var då 26 år, hade en fil mag i sharia, islams lagar, och var för tillfället forskarassistent på ett universitet i nordöstra Jordanien. Han hade absolut ingen aning om var Sverige låg i världen. Han gick in på Internet och tog reda på allt han kunde om klimatet och det svenska demokratiska systemet.

- Att jag fick komma hit istället för min morbror ändrade hela livet, säger han och kan inte låta bli att le.

Det syns lång väg vad leendet handlar om. Under denna första månad i Sverige träffade han Nour, sin kurdiska fru. Nu har de tre barn, åtta, sex och två år, som ska till skola och dagis i Helsingborg varje dag. Så när Othman är klar med sin morgonbön gör han frukost till familjen, klär på barnen och kammar döttrarna Jasmin och Dana. Lillebror Anas har så kort hår att det inte behövs, säger han – och leendet kommer igen.

Men förutom dessa vardagsbestyr har familjen Al-Tawalbeh infört en annan tradition: Flera gånger i veckan sätter de sig tillsammans för att prata om hur barnen har det i sina liv – vad tycker de bäst om i skolan? Vem är de helst med? Vad vill de förändra?

- Vi vill att de ska lära sig ställa frågor om hur livet ska levas, förklarar Othman. Och så vill vi att de ska berätta om vad som händer dem i samhället, samtidigt som de ska känna att de kan vara öppna och avspända med oss hemma.

Han menar att det här är typiskt för islam, att religionen uppmuntrar till dialog med andra och med samhället utanför. Visst, Othman Al-Tawalbeh är expert på de islamiska lagarna, men Koranen är bara en bok, säger han bestämt. Enbart texterna räcker inte. Han tycker ingenting av islam ska betraktas som färdigt, utan något som ständigt är i en process.

- Religionen är ingenting utan oss människor. Den måste kompletteras med det som händer oss i mötet med andra.

Han tar några exempel från frågor som kommer upp när han leder i Ibn Rushds studiecirklar i Malmö varje tisdag. Muslimer och icke-muslimer undrar vad jihad är, om de måste följa en fatwa, hur de ska leva i det svenska samhället. Att erbjudas ett jobb där man måste hantera griskött är ett dilemma för en troende. Men det är lika fel, enligt islam, att leva på bidrag. Kvinnor som vill bära slöja och som av hygienskäl ombeds att låta bli hamnar också i ett dilemma.

Så hur ska de göra?

- Vi måste anpassa oss till samhället. Det betyder att utveckla religionen så den kan bli en del av verkligheten, säger Othman vars senaste predikan i fredagsbönen handlade om hur farligt det är att odla främlingskapet. Han vill uppmuntra folk att ta sig förbi sin ”källarmoskémentalitet”, som han kallar den.

Det här är vad han ser som kopplingen mellan verkligheten och andligheten. De dagliga bönerna – ”det tar fem minuter att ta kontakt med Gud, inget som hindrar en i arbetet” – och moskébesöket på fredagarna – ”den största meditationen inom islam” – är verktyg för att klara uppgifterna i livet. Och att ”ta emot en högre inspiration” är lika livsnödvändigt för den vanliga, troende muslimen som vatten och luft.

- Vi är programmerade att dricka och att andas. Det är samma sak med tron, säger Othman och förklarar andligheten som att genom dyrkan av Guds medvetande försöka vara så nära Gud som möjligt.

- Det betyder inte att vi ska tappa huvudet eller hjärnan för det. Följer man islam, måste man också förstå vad det handlar om och fråga sig om det passar den tid vi lever i, påpekar Othman Al-Tawalbeh som inte accepterar någon underkastelse eller blind tro.

Han vet vad han talar om. Det började med att han bara ”ärvde” sin religion när han växte upp i ett storfamiljshus i Irbid, en stad i norra Jordanien. Pappan var före detta officer och senare elingenjör och fick sju döttrar med sin första hustru. Därför, berättar Othman, tog han sig ytterligare en fru och fick med henne två döttrar och tre söner. 35-åriga Othman kan i dag räkna till 40 syskonbarn i familjen.

När pappan gick bort hade han läst Koranen 15 gånger. Han citerade koranverser och tog med barnen till fredagsbönen. Han fick träffa pappans mycket gode vän muftin – ortens viktigaste tjänsteman inom islam – och så så klart morbrodern, han som var högste ansvarig på religionsministeriet och blev inbjuden till Sverige 1999. Båda hade stort inflytande på Othman under uppväxten.

- Men jag kunde inte argumentera då, förklarar han.

Men hur var det med hans personliga tro? Har han haft egna gudsupplevelser eller andliga erfarenheter? Othmans svar handlar oftast om hur han valde att studera islam ”på riktigt” på universitetet för att söka sanningen om sin religion.

Men en gång säger han också:

- Självklart har jag varit medveten om Gud. Och trott på Gud. Jag är ingen ateist. Men jag vet också att man tror en massa dumheter i islams namn. Jag har sett hur kvinnor förtrycks medan man påstår att detta är islam. Eller som nyligen i ett muslimskt land när en våldtagen kvinna dömdes till att piskas – vad är det för dumheter? Ska hon straffas i islams namn trots att hon är ett offer? När jag möter det här blir jag väldigt förbannad. Nej, det skulle aldrig gå, min tro kan inte vara förtryckande.

Allt som allt har Othman åtta års universitetsstudier i islamologi och en magisterexamen i sharialagarna. Hans starkaste drivkraft har varit att förstå vad religionen står för. Han har vägrat att hålla fast vid traditioner bara för att det skulle vara så.

- Jag ville inte imitera folk, utan sökte ilm, egen kunskap. Pappa frågade och krävde motiveringar för att jag skulle kunna övertyga honom. Och jag ville bli sakkunnig för att förnuftigt fatta hur texterna tolkats. Är jag muslim, är jag på rätt väg, passar mig islam eller inte?

I dag säger han ja. Han är stärkt i sin övertygelse. Enligt Othman Al-Tawalbeh är valfriheten och individualismen stor inom sunni-islam, ingen kan tvingas följa en fatwa eller tvingas till vad han eller hon ska tycka. Dessutom har var och en direkt access till Gud, förklarar han och travesterar 1600-talsfilosofen Descartes:

- Jag tolkar, alltså finns jag … Var och en har rätt att tolka tron och får ha sina egna argument. Genom olika skolor och tolkningar berikas religionen – annars hindras utvecklingen, säger han och ser nya tendenser växa fram när det gäller kvinnans roll.

- Det kommer att bli revolution! För islam är för kvinnan, allt annat är bara brist på kunskap hos folk som ärvt islam.

Samtidigt har han mött samma kunskapsbrist i Sverige. När han kom hit trodde han folk skojade – han fick så enkla frågor om sin religion. Efter elfte september drog man alla över en kam: Varför är ni terrorister, varför bombar ni, varför förtrycker ni kvinnor?

- För den vanliga, praktiserande muslimen är allt det där så främmande. Ibland upplever jag att folk ser mig som religiös robot, att jag bara skulle utgå från islam och det muslimska. Men min identitet här i Sverige är inte bara min religion, utan också mitt förnuft, mitt intellekt, min etnicitet. Den behöver kompletteras med allt runt omkring.

Anonym sa...

Imam med rätt att förnya
Publicerat: 2 januari 2008, 11:49

Han ärvde sin religion men ville själv ta reda på om han kunde stå för att vara muslim. Efter åtta års universitetsstudier i Jordanien blev Othman Al-Tawalbeh övertygad: Islam är för alla tider, alla samhällen. I dag verkar han för ökad kunskap om sin religion i Sverige.

Han säger själv att han inte riktigt hinner mellan heltidsjobbet, kurserna han håller i Malmö varje tisdag, fredagens predikningar i moskén – och så familjen, så klart. Ska han ha ett socialt liv också blir nog religionen lidande.

Å andra sidan, berättar Othman Al-Tawalbeh, tillåter islam en hel del knep för att tron ska få sin plats i vardagen.

- Även om de fem dagliga bönerna har stor betydelse för muslimer får vi faktiskt samla ihop dem om vi inte har tid. Och på morgonen kan vi be ända fram till nästan åtta så här års.

Det är nu inget Othman Al-Tawalbeh utnyttjar, trots våra mörka breddgrader. Klockan sex stiger han upp varje morgon, vardag som helgdag, och genomför sina ritualer för att möta dagen: Tvagar sig inför bönen, riktar sig mot Mekka, sätter sig ned och ber till Gud. "Gör mig till en god människa, där andra kan ha nytta av mig och jag ha glädje av andra. Låt familjen må bra och underlätta dagens arbete …"

Arbetet för Othman betyder att "stärka muslimer i Sverige och ge ickemuslimer mer kunskap om islam", som syftet beskrivs på hemsidan för det nystartade studieförbundet Ibn Rushd. Othman är både riksansvarig för att få finansiering till olika projekt och studiekonsulent i Sydsverigedistriktet. Det är på kontoret här vi träffas, med det gråmörka Öresund och kollektivtrafikens Knutpunkten inom synhåll.

En annan knutpunkt i Othmans liv är på flera sätt moskén i Helsingborg. 1999 bjöd dess imamer in högste chefen för religionsministeriet i Irbid, norra Jordanien. Men doktorn i islamologi Ibrahim Al-Tawalbeh kunde inte komma. Han föreslog istället sin systerson.

Othman var då 26 år, hade en fil mag i sharia, islams lagar, och var för tillfället forskarassistent på ett universitet i nordöstra Jordanien. Han hade absolut ingen aning om var Sverige låg i världen. Han gick in på Internet och tog reda på allt han kunde om klimatet och det svenska demokratiska systemet.

- Att jag fick komma hit istället för min morbror ändrade hela livet, säger han och kan inte låta bli att le.

Det syns lång väg vad leendet handlar om. Under denna första månad i Sverige träffade han Nour, sin kurdiska fru. Nu har de tre barn, åtta, sex och två år, som ska till skola och dagis i Helsingborg varje dag. Så när Othman är klar med sin morgonbön gör han frukost till familjen, klär på barnen och kammar döttrarna Jasmin och Dana. Lillebror Anas har så kort hår att det inte behövs, säger han – och leendet kommer igen.

Men förutom dessa vardagsbestyr har familjen Al-Tawalbeh infört en annan tradition: Flera gånger i veckan sätter de sig tillsammans för att prata om hur barnen har det i sina liv – vad tycker de bäst om i skolan? Vem är de helst med? Vad vill de förändra?

- Vi vill att de ska lära sig ställa frågor om hur livet ska levas, förklarar Othman. Och så vill vi att de ska berätta om vad som händer dem i samhället, samtidigt som de ska känna att de kan vara öppna och avspända med oss hemma.

Han menar att det här är typiskt för islam, att religionen uppmuntrar till dialog med andra och med samhället utanför. Visst, Othman Al-Tawalbeh är expert på de islamiska lagarna, men Koranen är bara en bok, säger han bestämt. Enbart texterna räcker inte. Han tycker ingenting av islam ska betraktas som färdigt, utan något som ständigt är i en process.

- Religionen är ingenting utan oss människor. Den måste kompletteras med det som händer oss i mötet med andra.

Han tar några exempel från frågor som kommer upp när han leder i Ibn Rushds studiecirklar i Malmö varje tisdag. Muslimer och icke-muslimer undrar vad jihad är, om de måste följa en fatwa, hur de ska leva i det svenska samhället. Att erbjudas ett jobb där man måste hantera griskött är ett dilemma för en troende. Men det är lika fel, enligt islam, att leva på bidrag. Kvinnor som vill bära slöja och som av hygienskäl ombeds att låta bli hamnar också i ett dilemma.

Så hur ska de göra?

- Vi måste anpassa oss till samhället. Det betyder att utveckla religionen så den kan bli en del av verkligheten, säger Othman vars senaste predikan i fredagsbönen handlade om hur farligt det är att odla främlingskapet. Han vill uppmuntra folk att ta sig förbi sin "källarmoskémentalitet", som han kallar den.

Det här är vad han ser som kopplingen mellan verkligheten och andligheten. De dagliga bönerna – "det tar fem minuter att ta kontakt med Gud, inget som hindrar en i arbetet" – och moskébesöket på fredagarna – "den största meditationen inom islam" – är verktyg för att klara uppgifterna i livet. Och att "ta emot en högre inspiration" är lika livsnödvändigt för den vanliga, troende muslimen som vatten och luft.

- Vi är programmerade att dricka och att andas. Det är samma sak med tron, säger Othman och förklarar andligheten som att genom dyrkan av Guds medvetande försöka vara så nära Gud som möjligt.

- Det betyder inte att vi ska tappa huvudet eller hjärnan för det. Följer man islam, måste man också förstå vad det handlar om och fråga sig om det passar den tid vi lever i, påpekar Othman Al-Tawalbeh som inte accepterar någon underkastelse eller blind tro.

Han vet vad han talar om. Det började med att han bara "ärvde" sin religion när han växte upp i ett storfamiljshus i Irbid, en stad i norra Jordanien. Pappan var före detta officer och senare elingenjör och fick sju döttrar med sin första hustru. Därför, berättar Othman, tog han sig ytterligare en fru och fick med henne två döttrar och tre söner. 35-åriga Othman kan i dag räkna till 40 syskonbarn i familjen.

När pappan gick bort hade han läst Koranen 15 gånger. Han citerade koranverser och tog med barnen till fredagsbönen. Han fick träffa pappans mycket gode vän muftin – ortens viktigaste tjänsteman inom islam – och så så klart morbrodern, han som var högste ansvarig på religionsministeriet och blev inbjuden till Sverige 1999. Båda hade stort inflytande på Othman under uppväxten.

- Men jag kunde inte argumentera då, förklarar han.

Men hur var det med hans personliga tro? Har han haft egna gudsupplevelser eller andliga erfarenheter? Othmans svar handlar oftast om hur han valde att studera islam "på riktigt" på universitetet för att söka sanningen om sin religion.

Men en gång säger han också:

- Självklart har jag varit medveten om Gud. Och trott på Gud. Jag är ingen ateist. Men jag vet också att man tror en massa dumheter i islams namn. Jag har sett hur kvinnor förtrycks medan man påstår att detta är islam. Eller som nyligen i ett muslimskt land när en våldtagen kvinna dömdes till att piskas – vad är det för dumheter? Ska hon straffas i islams namn trots att hon är ett offer? När jag möter det här blir jag väldigt förbannad. Nej, det skulle aldrig gå, min tro kan inte vara förtryckande.

Allt som allt har Othman åtta års universitetsstudier i islamologi och en magisterexamen i sharialagarna. Hans starkaste drivkraft har varit att förstå vad religionen står för. Han har vägrat att hålla fast vid traditioner bara för att det skulle vara så.

- Jag ville inte imitera folk, utan sökte ilm, egen kunskap. Pappa frågade och krävde motiveringar för att jag skulle kunna övertyga honom. Och jag ville bli sakkunnig för att förnuftigt fatta hur texterna tolkats. Är jag muslim, är jag på rätt väg, passar mig islam eller inte?

I dag säger han ja. Han är stärkt i sin övertygelse. Enligt Othman Al-Tawalbeh är valfriheten och individualismen stor inom sunni-islam, ingen kan tvingas följa en fatwa eller tvingas till vad han eller hon ska tycka. Dessutom har var och en direkt access till Gud, förklarar han och travesterar 1600-talsfilosofen Descartes:

- Jag tolkar, alltså finns jag … Var och en har rätt att tolka tron och får ha sina egna argument. Genom olika skolor och tolkningar berikas religionen – annars hindras utvecklingen, säger han och ser nya tendenser växa fram när det gäller kvinnans roll.

- Det kommer att bli revolution! För islam är för kvinnan, allt annat är bara brist på kunskap hos folk som ärvt islam.

Samtidigt har han mött samma kunskapsbrist i Sverige. När han kom hit trodde han folk skojade – han fick så enkla frågor om sin religion. Efter elfte september drog man alla över en kam: Varför är ni terrorister, varför bombar ni, varför förtrycker ni kvinnor?

- För den vanliga, praktiserande muslimen är allt det där så främmande. Ibland upplever jag att folk ser mig som religiös robot, att jag bara skulle utgå från islam och det muslimska. Men min identitet här i Sverige är inte bara min religion, utan också mitt förnuft, mitt intellekt, min etnicitet. Den behöver kompletteras med allt runt omkring.

Othman Al-Tawalbeh, 35, muslim

ayla sa...

Hej Rana

Jag tror att sverige kan inte ge någon riktig imamutbildning. Men sverige kan kanske erbjuba alla i Sverige verkande imamer till en oblikatorisk samhällsundervisning.

Jag menar att man skulle t.ex kunna göra det obligatorisk så att innan man kan arbeta som imam, så måste man ha den där utbildningen. Man skulle kunna motivera det med att alla barnen måste redan lära det i skolan och att imamer som har att göra med i Sverige boende muslimer, bör kunna/känna till hur det svenska samhäller är.

Men tyvärr, jag tror inte att regeringen skulle våga göra så.

Men för övrigt skulle muslimerna själva få sköta sina imamutbildningar, var det nu skulle ske.

Alla "själavårdade" bör veta hur det svenska samhället fungerar, även imamer. Om Islam är här för att stanna, då tycker jag att Islam och imamerna skall lära/vara så som det är i Sverige. Annars i framtiden kan alla få problem, mer eller mindre. Alla kommande regeringar i all framtid kommer troligen inte att vara rädda för Islam på det minsta. Så lite medgörlighet i det nya landet borde även muslimer visa. Eller hur?

mvh Ayla

Anonym sa...

Hej Rana!
Bra jobbat, men det räcker inte, de som på riktigt vill bekämpa fenomenet "politisk islam" är alldeles för få i Sverige. I själva verket de är många, men vågar inte säga ifrån sig. Sverige är känd över hella världen för sitt pasiva och konservativa ställning gentemot islam. De har fortfarrande inte förstått hur farligt islam kan bli i ett frit samhälle som Sverige. Islam är en 1400 år gammal bakåtsträvande fenomen som genom åren bara skappat konflikter och krig, har ingen respect for yttrandefrihet och demokrati. Islam är som ett gammal skit, viss man rör vid den stinker ännu mera. Bort med politisk islam, länge leve sekularism!
M.v.H
en atteist från Iran
Jag är öppen för diskution
iskra_0@yahoo.com

St. Blogustine sa...

Hi.

You left a comment on my blog, St. Blogustine, in a language I and my readers do not understand. If you submit the same in English I will allow it to be posted. Near as I can tell you are an atheist from the Middle East??? Comments which do not agree are allowed, but I must understand them as to make sure no obscenities or violent airings are posted. Thanks.

Helen Latifi sa...

Vi skal have imamskoler så de kommende imamer kan ved fredagsprædikner forstå den vestlige kultur og samtidig have sin teologi på plads.

Helen Latifi

www.helenlatifi.wordpress.com

Iranian and proud muslim

Sidekick sa...

Jag undrar hur du ser på den forskning som visar att kristendomen blev mindre jämdställd sedan staten fick mindre insyn i densamma genom att stat och kyrka skildes åt. utifrån detta, är det inte rimligt att tänka sig att statlig inblanding inte alltid och enbart är av ondo?
Jag undrar också över din statiska syn på islam och muslimer, hur du tar det för självklart att "islam" i Iran alltid är detsamma som "islam" i Sverige? Och vad har du för stöd för att det skulle vara så? Det rimligaste är i mina ögon tanken att allting påverkas av och formas i sin omgivning, även det som olika människor betecknar som "islam". Det är alltså skillnad på religionen i en diktatur och ett friare samhälle, och jag anser inte att du riktigt lyft fram något bevis för att "islam", till skillnad från alla andra världsliga fenomen, skulle vara det enda som inte formades i relation till sin omgivning.

sidekick sa...

www.sharazad.blogg.se

Anonym sa...

Vill bara påpeka att rana karimzadeh är den typ av invandrare/flykting jag vill ha i Sverige. Som står på den västerländska demokratiska sidan. De som däremot är mot demokrati och mot det västerlänska bör inte vara här, eftersom de då kommer jobba mot det samhällssystem de flytt till och föröka förändra det till det system de flytt från.

Anonym sa...

Ja, troligen sa det ar

Anonym sa...

Jag älskar verkligen att du kan gästerna lägga på din egen blogg